Sjuk

Jag känner inte igen min kropp. Jag orkar inget. Jag klarar knappt av att skrapa rutorna på bilen längre utan att det känns som att man har sprungit ett maraton.

Under det här året som jag har haft hund. Så har jag rört mig mer än vad jag har gjort på flera år. Men jag känner att de här sista månaden har jag orkat mycket mindre än för något halvår sen.

Den här dagen har vart den värsta någonsin har aldrig mått så hemskt som jag har gjort i dag. Om jag nu ska må så här resten av livet kommer jag inte orka som det känns just nu.
Var så ledsen på väg hem så det vart ett stopp på Humelsta för att köpa en godispåse. Så nu ska det tröstätas här. Även om jag vet att det är fel men det funkar för tillfället.

Jag vet inte vad jag skulle göra utan Andreas. Det är ett under att han orkar ta hand om mig. Och att lyssna på mitt gnäll. Även om att jag vet att han slår dövörat till ibland. Men det kan jag förstå. Nu gäller det att samla kraft till flytten. Men det ska nog funka bara man har rätt motivation. Men så är det väl med allt man måste ha något eller någon som driver en framåt.

Älskar dig Andreas!