Jag börja söndagen med en lång natt utan sömn runt halv sju bestämmer
jag mig att gå upp åka iväg och köpa frukost till mig och Andreas på Statoil. Sen
när jag kom tillbaka, skulle jag börja med tårtan. Vi skulle bjuda Andreas
Syster och kille på. En Raw tårta så det var lite förberedelser med den. Väl inne på macken så vart jag helt
förskräckt. Kissa jag på mig eller vad
hände? Det var ju inte mycket ingen som ser. Sen var det snabbt hem och på toa.
Vart lite fundersam så sluta med att jag ringde till förlossningen och sa att
jag trodde att mitt vatten kanske hade gått.
Hon lät inte så imponerad av min fundering i telefonen skulle ringa igen
om det vart något mer. Andreas kom ner och vi åt ostfrallor med ost. Riktigt
gott var det. Efter frukosten känner jag att när jag reser mig upp för att gå
på toa. JAG SPRANG! Det var vattnet/syndafloden som gick. Det var bara ringa in igen och berätta att
den här gången var jag väldigt säker. Kl
9 anländer vi inne på förlossningen efter ha packat BB väskan. Hon sa i
telefonen att jag lär bli inlagd så det är lika bra att ta med den. Det blir lite väntande och de kollar av hur
det ser ut får träffa läkaren som kommer fram att det är full vatten avgång han
hade en liten pöl under hakan enligt läkaren. Jag hade inte börja öppna mig och
inga värkar så jag vart hemskickad.
Oftast skulle de vara igång innan 24 timmar.
Runt 18 åkte vi in till förlossningen med rediga värkar. Väl
där så börja de avta och bli svagare efter en undersökning så kom de fram till
att jag var öppen 1cm. Då det inte hade
någon sängplats till Andreas som förts fick erbjudandet av att sova i en
sakcosäck så fick vi ett rum uppe på kvinnokliniken. Där landa vi där efter 23tiden.
Ingen sömn den natten. Några minuter här och var De kollar
testremsor och jag fick vanka fram och tillbaka i deras korridorer för att få
igång värkarna och de kom jag trodde jag skulle bli knäpp så länge jag gick så
kom de med typ 3min intervaller och ibland oftare. Men så fort jag la mig ner
så avtog mellanrummet lite och landa på ca 7-5 mellanrum. På kvällen innan nattdosen så var jag
fortfarande öppen 1cm. Då vart det för
mycket där hade jag traskat runt i ett dygn med smärtor och pinat mig fram och
tillbaka i korridoren för att öppnas mer istället för att samla krafter till
den kommande förlossningen. Det var
ingen glad Åsa som bestämde sig för att ge upp för kvällen. De bestämdes att
hade de inte kommit igång på morgonen så ska de starta igång mig då
infektionsrisken var för stor. Fick en kvällsdos morfin och gick la mig fick
sova mer den natten men värkarna kom där men Morfinet var min bästa vän då. Under
dagen så prova vi ut olika smärtlindringsmetoder. Börja med värmeflaska som sen
vart Tens och sen så prova jag även sterila kvaddlar. Inget som ville funka. Utom
varma duschar.
På tisdagen så vakna jag av att jag fick mer och starkare
värkar. Efter en ny testremsa för att kolla värkarna och hur hans hjärtslag såg
ut. Efter det så fick jag vänta en stund så kom
en och gjorde kollen för se hur långt jag kommit. Äntligen hade det hänt
något! 4hela cm. Så jäkla glad var jag. Det kändes som en jordskreds seger.
Fick veta att det var lite trångt på förlossningen så jag behövde inte stressa
upp dit utan vi packa ihop oss och jag tog en varm dusch innan vi gick upp. Då
var kl vid 5 på morgonen.
Nu var vi äntligen på förlossningen igen och påbörja den
jobbigaste biten på resan. Här börjar
det nu bli lite rörigt i huvudet. Börjar
med nya testremsor och fick en ny morfinspruta.
Straxs innan kl9 slutar den värka så då sätter vi i syrgasen. Fy tusan
va snurrig man vart därefter är det väldigt suddigt i detaljerna för min del.
Vi bestämmer oss för att köra på ryggmärg bedövningen då jag har riktigt rediga
ryggsmärtor. Så då togs blodproverna för att se att all Fragmin hade gått ur
kroppen så det var fritt fram. Runt
13tiden så får vi klartecken och narkosläkaren kom. Den var inte alls så hemsk att ta som jag
trodde. Efter en liten stund kommer han tillbaka
i rummet och tycker det är konstigt att jag känner att jag fortfarande behöver
lustgas och har så ont som jag har. Men jag har så ont i höften så det inte
gick att ligga på den. Värker och strålar så hemskt. Vi kommer väl fram till
att nu är det SLEn som börjar spöka. ( sitter nu med i skrivande stund
förmodligen med en inflammation i ryggen och i den höftleden.) Det blir nya
undersökningar och prat om att det börjar närma sig. Sen när jag känner att jag
inte klarar av att vara uppe och röra på mig längre så börjar det hända grejer.
Fy fan vilka smärtor . Just nu känner jag att jag inte fattar varför folk
ställer upp och gör det här om och om igen. Nu tänker jag spara in på de alla äckliga
och jobbiga detaljer. Men som sagt det vart segt på slutet då grabben inte
ville komma ut. Men väl ute och en rolig huvudform då han ”blivit lite
urskruvat” han ska ha legat lite snett om jag fatta det rätt och det var därför
det vart lite svårare att få ut han. Men nu några dagar senare så är han rund
och fin och blåmärket på huvudet är nästan borta. Så den 12/6 2012 kl 16:24
föddes våran Älskade pojke Valle Håkan Sköldehammar.
Vi landar på BB runt 20tiden på kvällen. Jag får äntligen i mig lite och äta. Där blir
det också att säga hej då till Andreas som åker hem för att hämta hem Juno och
få sova efter en lång dag.
På onsdagen får jag och Valle träffa Barnläkaren på ronden.
Valle har redan haft en undersökning med en läkare som titta in under natten då
jag sov. det ser helt ok ut på
undersökningarna hon skriver ut lite mediciner till Valle och börjar skriva
remisser på alla undersökningarna som han ska få göra för att utesluta
hjärtfelen och sen att vi ska få rättsida på det här med det förstorande njurbäcken.
Vi fick redan på onsdagen göra det första ultraljudet på njurbäckenet. Det hade
krympt sen vi gjorde ultraljudet på mig. Men läkaren tror att det kan ha med
att han inte hade börja äta än. För då finns det ju ingen vätska att samlas där
så hon vill ha lite fler undersökningar där sen när han är någon vecka. Onsdag kväll får jag även en rumskompis. Och
den kvinnan har jag inte höga tankar om mer än så tänker jag inte gå in på här.
Fy fan vilken natt det vart inte mycket sömn.
Torsdag en kommer och längtan att åka hem är stor har dock
fått veta att vi inte kommer få göra det då det behövs fler
undersökningar. Vi gör det vanliga testerna
och får veta att Valle har börja få gulsot. Inte så konstigt med det i min
familj vi har alla haft gulsot. Därefter börjar den eviga väntan på de sista
undersökningarna vi vet inte när utan de ringer när det finns tid. Vi fick göra
en av undersökningarna så jag och Valle iväg och gjorde ett EKG på honom det
visa fina resultat. Sen var det bara
väntan gå där och traska och få längta hem.
Äntligen fredag! Jag börja morgonen med att packa jag vill
hem hem hem. Nytt test visa att han
blivit gulare. Fan de funderar på att ha kvar oss längre. Vi fick träffa läkaren på morgonronden i alla
fall och gav oss klartecken att få åka hem men jag måste komma in för de andra
undersökningarna. Fick en tid på söndagen för gulsoten och det sista testet
vart senare på eftermiddagen. Så där satt vi och bara väntade med väskorna
klara. Det sista testet var det det jag tyckte var jobbigaste. Vi skulle göra
ett ultraljud på hjärtat. Jag har aldrig trott att det är fel på hjärtat jag
har känt det på mig att det inte skulle bli något AV-block men den här läkaren
ville ha alla testerna fast de tidigare visat bra. Nervöst och spänt traskar
Valle och jag iväg. Det tog en bra stund och läkaren tog många bilder i olika
vinklar och såg lite fundersam ut.
Kändes så jobbigt. Det är ingen plågsam undersökning även om Valle inte
var så förstjust. Det jobbiga är att vi ska dra runt han på allt bara för mig.
För att jag är sjuk. Efter en halvtimmes
tystnad från läkaren fick jag svar. Allt var bra 100% inge fel på hjärtat! Nu
är det bara njurarna kvar men de kommer senare. Föst ska vi få åka hem och bli
en familj.
 |
| Riktigt gott efter målgång. |
 |
| Min härliga familj |
 |
| VALLE |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar