Idag tror jag mina sängkamrater är trötta. Visst Valle har vart vaken och träna vändning nu på morgonen. Men nu ligger de här och sover. Själv ligger jag och läser lite bloggar. På ett sätt är det skönt att inte ha så mycket läsare. Jag slipper näthatet och alla elaka kommentarer. Läste en av bloggarna på bloggplatsen. Och de får ofta sikt för att deras liv ska vara så bra och perfekt. Men vet ni vad? Jag älskar mitt liv som det är. Visst det finns alltid saker man vill ändra på eller ha annorlunda. Men jag tar mitt liv som det är. Jag har byggt upp mitt liv med min perfekta man som retar gallfeber på mig minst 2 gången per dag. Men va tusan det är livet. Hur skulle livet se ut om allt var perfekt? Inga diskussioner. Inga motgångar? Då skulle man inte känna igen de bra stunderna. Varför känna ett sånt behov av att vara sur över hur någon annans liv levs. Är man inte nöjd med sitt får man väl göra något åt det. Inte lägga sig på marken och ge upp. Eller sätta sig bakom en dator och spy galla över någon samtidigt man är anonym. Så på så sätt är det skönt att man inte är någon känd storbloggare. Det är aldrig någon som skriver hur jag lever eller gör för fel. Jag får ha min blogg i fred och sitta här och berätta om mitt perfekta liv. För ärligt jag är jäkligt nöjd med det. Även med de små skavankerna. Nä ska jag kanske passa på att gå upp och duscha innan de vaknar här. För vet ni vad? Jag är en småbarnsmamma som får göra det varje dag för min grabb.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar