Tillbaka

Hejsan I survived! Ja jag var väl inte riktigt döende men det kändes så stundvis. Det har vart en lång helg och som ni märker har jag inte bloggat. Men nu ska jag försöka då jag har börja bli människa igen.

Ska väl börja från början.

I torsdag så börja jag få ont i ansiktet igen som förra gången som i maj. Visst ja tänkte nu var det dags igen. Så jag börja äta surt och dricka vatten med citron i. ( och ja jag hatar det lika mycket som förra gången. Kan man bli så trött på surt som jag är? )

I fredag var det ingen förbättring men jag är envis jag ska klara det här.

I Lördags ger jag upp efter att sovit på soffan hela natten. ( gud vad jag längtar efter våran nya soffa!) jag ringer sjukvårdsupplysningen och förklarar läget så jag får en tid dit kl 9. Så vi åker hem till mamma för att lämna Juno så hon inte ska vara hemma själv. (Grannarna tycker hon är så skällig när hon är hemma.) hos läkaren får jag träffa en som känner och klämmer och skriver ut antibiotika och en remiss till ÖNH- mottagningen. Den ska jag använda om det inte blir bättre till nästa vecka eller om det blir för hemskt och svullnar mer. För hon tyckte att de skulle nog titta på mig. Så vi åker hem till mamma. Efter det så åkte vi och handla sen slockna jag på sägen. När jag vakna så hade jag riktigt ont så jag bestämmer mig för att ringa in och fixa så jag fick komma till ÖNH- läkaren. Där på akuten måste jag säga att det var riktigt tomt. Det satt en i hela väntrummet. Och han såg ut som han var inskriven då han hade sjukhuskläder på sig. Den här gången fick jag träffa en läkare jag kände igen. Det var samma läkare jag träffa förra gången jag hade de här problemen. Nu visa det sig att det nog inte var en spottseten förra gången och inte nu heller. Utan det är nog en infektion i spottkörteln. Vet in hur de vet det ? jo för min spottkörtel är stor som ett hus och jag har taskiga värden på min sänka. Och det är bara att vänta att antibiotikan ska börja värka. Jag ska komma in på söndag om det blir värre. Annars ska jag höra av mig senare i veckan och få en tid. Efter det så åker vi till Jesper 2års kalas. Och det var ju en trevlig upphöjning på denna helg. Riktigt gott med glass var det. Sen vart det tidig säng.

På söndag som var den stora dagen D för er som vet så var det ju dags att åka till Tierp för Junos första utställning. Och ja jag åkte. Jag kan lika bra sitta där och vara sjuk som här hemma. Som läkarna sa det är bara att vänta ut antibiotikan det fanns ju inget annat att göra. Visst jag låg i baksätet på vägen dit och sov med Juno men jag mådde bättre. Tyvärr vart det sämre över dagen då jag börja må illa av att inte klara av att äta och efter alla värktabletter. Tråkigt nog mådde jag inte så värst prima under dagen. Hade nog vart roligare om jag själv var på topp. Men tillbaka till tävlingen. Juno skulle ha tävlat i unghund 6-12 mån, tikar 10-12,5” broken / sträv men det vissa sig vid inmätningen att han var över så hon fick byta klass till unghund 6-12mån tikar 12,5-15” broken / sträv som sen slogs ihop med de släta. Då de inte var så mycket hundar i de klasserna.

Det sluta med en 4placering men det gör inte så mycket jag älskar henne som hon är. Hon var inte lika intresserad av de här som de andra hundarna och sen så gilla hon inte alls att stå i sitt utställnings koppel. Men vad gör de om domaren inte gilla henne han gilla inte de hundarna jag gilla alls. Han var mer inne på små släta saker än min söta lilla svintohund =) men rosset fick vi i alla fal sen så var vi med och hjälpte till i avelsklassen med Alfons. Är det inte gulligt familjekort? Alfons dreglar efter sin lilla jaktolycka Juno som är mer intresserad av att stå och bråka med brorsan. Brorsan Andrew ser ut att vara den som gillar det bäst. ”Halvsyrran ” Tindra gjorde ett bra jobb ifrån sig alla fal där hon står bredvid två yrväder =)

Efter det här var det bara att åka hem och försöka vila upp sig för i det här laget så hade svullnaden blivit stor och värktabletterna funka inte längre. På vägen hem så gjorde det riktigt och svullnaden börja sätta sig under och halsen och trycka. När vi väl var hemma så gick jag och vila efter någon timme ringer jag sjukvårdsupplysningen och hör med de vad de tycker. Efter att pratat med jourhavande läkare så säger hon åt mig att ta en Ipren och ringa igen om några dagar och låta antibiotikan värka.

På måndagen så jag inte mår bättre så ringer jag ÖNH- mottagningen och får en jourtid på eftermiddagen. Bara att vänta ur tiden. När jag väl kommer till ÖNH får jag träffa en ny läkare. Den här gillar jag bäst av alla jag träffat. Hon tog en odling för att antibiotikan inte vill fungera lika bra som sist. Så nu kan det vara så att det är ett virus som jag har och inte en bakterie. Så nu vill hon ta reda på vad det är som gör att det blir så här, så jag kan göra något åt det. Jag kan ju inte bli jättesjuk var 3:e månad. Så hon skicka hem mig för mer kunde hon inte göra för mig nu. Då hon massera ur lite vätska ur kinden så svullnaden börja lägga sig, och det kändes det bättre.

Nu idag( Tisdag ) mår jag mycket bättre har massera kinden väldigt mycket och spottat mycket. Måste säga att jag är väldigt skummig. Lyckades äta nu idag för första gången på några dagar och gud vad gott det var! Löksoppa med bröd med Västerbottenost ! riktigt festmåltid måste jag säga.

Så nu alla i Enköping syns i morgon på jobbet! Längtar redan vill bara börja komma tillbaka till vardagen. Hoppas ni har haft det lugnt utan mig nu….